Som om du inte visste
vad som försiggick då.
Så textade du mig
med höjda ögonbryn.
Hävdade oskyldigt
"Men vi är väl vänner?"

Det du textar idag
höjer inga ögonbryn
annat än på mig.
Otålig står du nyfiken
i början av sagolik
rosenröd resa.

Aldrig väl jag trodde
jag skulle tvingas tygla
när du så tydligt
nu vågar närma dig.
Varsamt ska jag kryssa
mot himlens höjder.