Steg tveksamt av
på en sprucken perrong 
en plattform i tid som var
där rälsen
överväxts av gräs och maskrosor

Tog av
mina skor
från min vuxna skavsårighet
stod barfota
på sommarvarm asfalt
strax bredvid mina gamla spår
Mina fötter
är större
och stadigare nu

Sökte
och
plockade
endast med mig
vad jag behövde
De lyckliga fnittrande dofterna
Varma kurragömmevindar
Lekfulla krig
och
smaken av sirapslimpa

Samlade
skratt och skrubbsår
De få men varma famnarna
Sommarmorrronens löfte
om bad
och några slarvigt kringströdda
måsskrik

Men resten.....

De skarpa
vassa skärvorna
från livets omöjliga
och smärtsamma puzzel
Smutsen av svek och
hopplös längtan
allt spillt blod
och
De glittrande högarna av tårar
lämnar jag kvar.

För jag har inte längre plats
eller styrka att bära
på tid som var

Och förresten
har jag ett tåg att passa

Ett som bara går framåt.