Din mun, en triumfbåge
under längtans broar
forsar lusten,
mandelögonen
lutningen åt öster
förde mig tvärsigenom
det ostundbara

du sa jag var len
inget kunde vara
mera sant,
för honung och mandel
har den verkan

ditt landskap
får mig att dyrka kusten,
ändå befinner jag mig
långt därifrån
jag är ett tisdagsbarn
med ögon från igår
vart stegen vänder
är ett löfte om,
dansa min sköna
dansa ikväll
för det är måndag idag
snart föds jag igen

saknar gör jag
om än mest på lek
men kom hit, du sköna
du som bröt gränsen
mellan tid och verklighet.