Gränden 
trång, mörk 

koncentrerad
vind
mellan tegelväggar 
prasslar påsar
driver löv
smiter katter

bakom mig
steg
knappt synkroniserade
med mina 
vänder mig inte om
känner
tunga blickar på min rygg

jag är ensam 
ständigt förföljd
av mig själv

försöker hinna kapp
det gör ont

när min enda rädsla
är
att möta Jan Linderoth
öga mot öga

för
vad ska jag säga?
Blir det bara tystnad till slut?

Fortsätter vinden
att leka?