Sanningens samtal
Så gick vi där
tysta brevid varandra
på väg hem från stranden
sommarnatten låg över oss
gruset knastrade under våra fötter
där gick vi
jag hade sedan innan bett dig
å nu tog du upp det
även om jag ville vänta
jag ville vänta för jag inte var förberedd
eller av rädsla?
men nu bad du mig tala
jag berättade om varför
om hur och när
om att det var dig det gällde
ett kort ögonblick ville jag rusa iväg
då det blev allt för känslosamt
men du sa åt mig att inte gå
jag tog mod till mig
för tro mig det var svårt
att förklara för dig hur jag kände
nog för att jag berättat om mina känslor för dig förr
men nu handlade mina känslor om dig
vilket jag undrar om du någonsin förstod
jag berätade om vad som skrämde mig
om förändringen som skulle ske
men du försäkrade mig att allt skulle vara som förut
jag talade från mitt hjärta
och jag tror även du gjorde så
men ändå tvekar jag
jag tvekar inte på dina ord
utan på mina egna
men det var den enda sanning jag inte sa dig den kvällen