Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sanningens samtal

Så gick vi där
tysta brevid varandra
på väg hem från stranden

sommarnatten låg över oss
gruset knastrade under våra fötter
där gick vi

jag hade sedan innan bett dig
å nu tog du upp det
även om jag ville vänta

jag ville vänta för jag inte var förberedd
eller av rädsla?
men nu bad du mig tala

jag berättade om varför
om hur och när
om att det var dig det gällde

ett kort ögonblick ville jag rusa iväg
då det blev allt för känslosamt
men du sa åt mig att inte gå

jag tog mod till mig
för tro mig det var svårt
att förklara för dig hur jag kände

nog för att jag berättat om mina känslor för dig förr
men nu handlade mina känslor om dig
vilket jag undrar om du någonsin förstod

jag berätade om vad som skrämde mig
om förändringen som skulle ske
men du försäkrade mig att allt skulle vara som förut

jag talade från mitt hjärta
och jag tror även du gjorde så
men ändå tvekar jag

jag tvekar inte på dina ord
utan på mina egna
men det var den enda sanning jag inte sa dig den kvällen




Fri vers av ~Teodora~
Läst 290 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2008-08-15 22:19



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

~Teodora~
~Teodora~