Han var klädd i vardagsbyxorna, vardagsskjortan och en grå oknäppt väst, på fötterna träbonnar. Det var en bitande kall vårkväll på lundaslätten och den eviga blåsten obeveklig. Vi höll på att vårstäda i trädgården och den drygt åttioårige Gamle-Heide, grannen, hade kommit ut för att språka och titta på. Oberörd stod han i den avtagande dagern, när isvinden tog i formligen smattrade det om byxorna och de tunna testarna kring hjässan dansade uppsluppet.
Till slut tycktes han ändå notera kylan och mumlade något om att ta på sig lite varmare och stultade in till sig.
Efter någon minut var han tillbaka, varmare klädd.
Han hade satt på sig hatten.