Lusten att andas finner jag i
de skumma kvarterens boning,
på de stinkande gatorna,
bakom mörkrets dunkla gardin.

Min fruktan är aldrig döden
den glöder mer än livet,
jag faller alltid för kyrkogårdar,
dit Kali bjuder mig in.

I mitt hjärta finns en värld av
tusen sorger, du är bara en.
Men ändå blev du den största,
eggen som skar rätt in.

Kanske vilar jag i ensamheten
i den fuktiga sanden,
mitt hjärta äger ett främlingskap
förstenad i djupet av de levande
endast sucken letar sig ditin.