Dom var lika i mycket men tillhörde samtidigt två helt olika fungerande system. Vilket betydde att hon inte kunde ha den minsta aning om hans så länge han inte sa något om det. De var ju jämlikar och tillhörde en gemenskap av människor. Det skulle visa sig först ganska långt in i relationen. Helt enkelt för att han ansträngde sig och på många sätt fick det bättre och mer harmoniskt i samvaron med henne och på så sätt blev mer tillbakalutad. De hade gjort en massa saker ihop, rest, åkt skidor, besökt släktingar, besökt stadens museer, tagit långa cykelturer. De hade dock aldrig druckit alkohol. Inte en enda gång, inte ens delat en flaska vin.

Hon föreslog det en kväll. "Kan vi inte går ut och ta en öl?" Hon var verkligen sugen på det och gick ibland ut med sina väninnor, men hade inte gjort det på ett tag. Hon hade förstått att han var väldigt sund på det sättet och utgick ifrån att han var närapå nykteriskt. Hon märkte att han inte direkt jublade över förslaget, men gick sedan med på det efter att ha funderat en stund.

Det var inga skandaler den kvällen. Stämningen var trevlig och kul. Men efter att ha smuttat försiktigt på sin första öl, liksom sippat i sig den i långsamt tempo, märkte hon att han ökade på takten.

Sedan drack han i fyra år och slutade först när han fick sitta i rullstol och lalla då han skulle hem från en vistelse utomlands och hissades upp med en handikapphiss till sjuktransporten hem.