Värmeljus vid badkarskanten
skuggor flyr det mjuka skenet
din tunga i panik mot bottnen
Sprattlar som av elektriska stötar

Djupa andetag till sist
fyller lungor till bristningsgränsen
en kallsup av livets bittra smak
ett fast grepp runt en mjuk nacke

Värmeljusen är nu dränkta
vekarna - blöta, nedstänkta
skuggor åter omfamnar oss
kalla ögon slukas av mörkret

Tomma ögon
skall aldrig mer se