Bistra ögonen framträder ur mörkret

och en antydan till ett leende

Ansiktet är som sprunget ur helvetets eldar

och ditt sätt att väsa fram ljuden frambringar tankar

om demoner och Hin Håle själv

Men du är blott en man

med genialiskt vrickade idéer

Och lyssningstvånget kryper sig sakta på

Med bara några stavelser

håller du mig kvar starkare

än du kunnat göra med dina draklika händer

Innan den första meningen ens är färdigyttrad

Har jag släppt alla tankar på flykt

När din tirad är slut

är jag beredd att ge upp mitt världsliga liv

Och gå i dina fruktansvärda fotspår

till Kriget, till Hatet

och

till Världens Ände, 

där slutet på min patetiska existens väntar