I trasiga skor vandrar jag omkring
Pengarna är slut och livet likaså

Alla har gått
Och kvar står jag

Dagarna känns så gråa
Och att leva i dess skugga känns jobbigt

Önskar någon kunde räcka ut sin hand
Men känns som jag är osynlig

Försöker skrika
Men hör inte min röst

Böjer ner huvudet i min famn
Gråter tyst för mig själv

Är detta det enda jag är värd
Tomheten kommer upp inom mig

Ska jag bara sitta här
Och i väntan på vad

Bakom mig ser jag vattnet som rinner
Hör vindens sus i träden

Löven som dansar
Och fåglarna som i dom kvittrar och byggt sina bon

Ett leende spricker upp på mina läppar
Nu vet jag varför jag suttit här

Jag har fått en bild av vad som gör livet levande
Det är det som får det gråa att färgas i färg

Jag dansar mig iväg
Och plötsligt ser jag människorna

Hur dom ser mig och ler
Pekar och ser livet återkomma till mig

Äntligen är jag fri från det grå
Och dansar mig hem till det färgglada

Livet kan äntligen börja