Jag är en obotlig muggläsare. I mitt hem finns icke mindre än två toaletter, en lyx utan like för den som, liksom jag, belåtet slår sig ner och öppnar en bok - ibland för ändamålet medburen, ibland en ur det rikhaltiga sortiment som bör finnas staplat därinne. Mina egna travar innehåller knappast någon extremt lättfärdig litteratur, tvärtom, där ligger de mest älskade dyrgriparna. Ett ex av den gudomliga komedin finns alltid till hands på övre muggen, något av Frans G. Bengtsson och Fritjof Nilsson Piraten, "Assar", en bok om arkeologiska fynd från tidig stenålder, "Den långa flykten", ibland någon volym av Gibson om romerska rikets nedgång och fall, Bibeln, Koranen och någon latinsk grammatik.......
Med en sådan utrustning kan man i ro försjunka, störd av ingen.

Vad jag förstår är den läskunniga delen av mänskligheten uppdelad i två läger - de som med glädje läser på muggen och de som absolut inte kan tänka sig att ägna sig åt denna fridfulla aktivitet. De sistnämnda kan bli riktigt upprörda och anför såväl moraliska som medicinska och hygieniska skäl för sin förkastelsedom över oss stillsamma långsittare.
Vi har dock inga skäl att blygas - litterära och andliga giganter finns i våra dassläsarled - Henry Miller, Marcel Proust och ingen mindre än Den Helige Gregorius.
Slut leden, regla dörren och fortsätt läsa!!
(Källa Alberto Manguel "En historia om läsning")