jag är bara en av alla människor
fastkilad i en svettig massa
äcklad mitt bland varma kroppar
mitt anlete pressas mot det
svettiga, kallfuktiga t-shirttyget


surrar runt i en galax
jag fyller den med segt slem
jag krymper, viskar, smeker mig fram, jag
censurerar mina vulgärt nakna tankar
trippar på infekterade tår
försiktigt, försiktigt
det jag vill är inte tillräckligt viktigt

lämnar en tungspets mellanrum
kommer inte för nära
fantiserar om din hud och om
att placera min
grandiosa oro innanför ditt bröst
banka förståelse in i dig
hämnas

psykiskt störd och förstörd
välartad men sneväxt
intelligent men ändå
så jävla korad
ful i all skönhet
äger inget annat än
fattig rikedom

min kropps kurvor svetsar
etsar sig fast vid kanten av ditt minne
kommer du ihåg mina
äckligt sexiga höftrörelser
din gylf hårda löfte om
en syndig frälsning
kommer du ihåg


mig
mig
det handlar om mig
dig, dig
det är dig det är fel på

din sköld motar bort mig gång på gång
jag vibrerar jag hatar jag älskar jag förstår jag glömmer
jag kommer ihåg
arbetar mig igenom tändernas hårda vävnad
smakar på aggressiviteten och
min skalles sneknullade natur
kan du förstå att du är allt jag någonsin
velat ha
och allt jag
alltid hatat

jag undrar om du är stark
jag undrar om du är stark
hur mycket du tar i bänkpress
kan du stoppa mig när jag kryper ur
min själ
smälta bibelsidor vid mitt
rangliga köksbord smaka på
försoningen med din största fiende

mäter din skönhet och din kuk med
linjal räknar alla linjer du korsat och
inser att du och jag föddes ett år för tidigt
ett år för sent
vi borde aldrig inträffat
men nu är jag träffad
smittad, triggat och nu släpper jag
svordomen jag kramat i min knutna näve
nu släpper jag dig
avlägsnar den vackraste svulsten
den äckligaste vackerheten jag sett
det skönaste och det mest smärtsamma.