Jag lever som i ett paradis här
Om dagen fläktas min panna
av den svalkande passadvinden
och om kvällarna går jag iland
om jag har lust
Fast jag tvingar mig mest
bara för att döda rastlösheten

Där kan jag sitta vid stranden
och grilla med en flaska vin
som en Old time buccaneer
precis som jag alltid drömt om
Men flaskorna töms så fort
när sorgen sjunger i vinden

Och om nätterna ligger jag där
på däck eller på sandstrand
och tittar förundrad på himlavalvet
där stjärnorna glittrar
som utspillda pärlor
på svart sammetstyg
i kontrast till havets gröna mareld

De där små ljusprickarna
för mig över oceanen
till den kvinna jag lämnade
just för att jag inte
fick vara med henne

Jag kan sätta kurs vart jag vill
hela övärlden är som min
och i mitt solbrända ansikte
reflekteras havets ljus
i mina ögon
Det är det enda ljus
som lyser där
för allt hopp har dött

Jag antar att jag är lycklig
Eller att jag i alla fall
borde vara det
om jag inte hade saknat dig