Redan medlem?
Logga in
för exakt ett år sedan fick jag följa min make till sista vilan, livet blir aldrig någonsin som förr.....men ändå....
Men snart.....en tröst i bedrövelsenFullständig kalabalik har sakta ändrats nu råder bara kalabalik. Nu får jag tänka på honom i dåtid Smärtan är min följeslagare i realtid Vid graven berättar jag om mitt livs vedermödor, gnäller av mig inför hans gravbädd, det är som om han svarar mig: Men älskling se det inte så. Skratta som förr, lev som förr, jag finns vid din sida det är bara dina sinnen som inte kan uppleva det just nu..... Men snart....
Fri vers
av
britt-marie
Läst 244 gånger Publicerad 2008-10-10 12:48 |
Nästa text
Föregående britt-marie |