Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
för exakt ett år sedan fick jag följa min make till sista vilan, livet blir aldrig någonsin som förr.....men ändå....


Men snart.....en tröst i bedrövelsen

Fullständig kalabalik har sakta ändrats

nu råder bara kalabalik.

Nu får jag tänka på honom i dåtid

Smärtan är min följeslagare i realtid

Vid graven berättar jag om mitt livs vedermödor,

gnäller av mig inför hans gravbädd,

det är som om han svarar mig:

Men älskling se det inte så.

Skratta som förr,

lev som förr,

jag finns vid din sida

det är bara dina sinnen

som inte kan uppleva det just nu.....

Men snart....

 

 

 

 




Fri vers av britt-marie VIP
Läst 244 gånger
Publicerad 2008-10-10 12:48



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

britt-marie
britt-marie VIP