’’Du kipar efter andan, Sådär Som Du Alltid Gör
Samtidigt som musiken flyger in i dina öron,
(Dina Öron Gråter, Som Alltid Dom Dära Osynliga BlodTårarna)
Och dom svämmar över ditt rum, Att Ställa Dig Upp På Dom Dära Benen Är Svårt
Din kropp försvinner i spegeln, Men Lika Bra Är Det
(Din Existen Har Endå Alltid Bara Varit En Börda,)
För Oss Alla

D
Ö
E
N
D
E

(Fast Endå Redan Död,)

Cancer Smittade MusikToner Är En Bra Dödlig Medicin’’