Du i dödens väntrum
stum
skrik av smärta tysnat

bröstkorg som häves
mödosamt och tungt



håller ditt huvud
söker din blick
viskar tätt i ditt öra

fina minnen med glädje i
långt från dödens högkvarter


hör dig andas
någonstans långt ifrån


jag skall leva och du skall gå


vi trodde något annat


men det var då