En tystnad har växt fram mellan oss
En tjock dis av något oförklarligt
En mörk dimma som jag inte vågar beträda
Med rädslan att vandra vilse
Du vet att jag kämpar emot den
Du ser att jag lider
Av att inte få höra din röst
Du verkar ta det hela med ro
Om du är lycklig vet jag inte
Men jag ser dig inte försöka
Försöka hitta tillbaka
Ibland undrar jag om du inte vill ha det såhär
Om du tycker om att se mig lida
För du vet att jag är hjälplös utan dig

Förr var du min källa till lugn
I din närhet kände jag mig trygg
Ögonblicken då mitt huvud låg lutat mot ditt bröst
Är nu det enda som fyller mig med kraft
Att orka leva vidare
Detta vet du
Du ser hur det sakta kväver mig
Hur du
Sakta kväver mig