Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sen den dagen var inget sig likt, men mattor är bra på att dölja

 

Hon reste sig och såg ut mot rummet

allt var sig likt, ändå var allt förändrat

 

den röda mattan, köksbordet, mannen på stolen

 

ändå...

 

en sorts rädsla att älska

föll ur hennes tankar

 

landade på golvet

 

 

snabbt sopade hon det under mattan

 


Fri vers av Maria Zena Viklund
Läst 363 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2008-11-10 22:27



Bookmark and Share

    Bodil Sandberg
En oerhört spännande dikt tycker jag..en slags nyfikenhet och rädsla på samma gång..hur allt skulle kunna vara..men nej rädslan väger trots allt över - ja sån blir min tolkning
2008-11-12

    ej medlem längre
vackra metaforer

mitt i prick
2008-11-11

  arie
dikten har en väldigt fin dramaturgi
och som ett kamerasvep öppnar dikten och jag följer med in i rummet

och sedan en underbar saltomortal
i iakttagelser och händelse

som skapar en efterklang som hänger kvar i rummet

dikten utmanar rädslan
men det tillsvidare gömmer den under mattan
och diktjaget kommer att få all anledning att utmana rädslan igen
eftersom rädslan nu har fått ett namn och alltsedan den dagen är inget sig likt...

tack för denna lite nattliga saltomortal
2008-11-10

  Mygg
Ja, vad underbar!
Humor med ett stänk av allvar. Måtte mattan vara tjock och kväva rädslan!
2008-11-10

    ej medlem längre
Bra skrivet.
2008-11-10

  SportPoeten.
Bra skildrat.

Ett dramtiskt ögonblick med konsekvenser.
2008-11-10
  > Nästa text
< Föregående

Maria Zena Viklund
Maria Zena Viklund