Hänger över nejden
skiner upp mörkret
i den svarta kvällen
snön lyser
med sin frånvaro

marken fryser
fast i sina leriga spår
isbark över vägen
dubbar frasar
över asfalt

allt är upplyst
blåvitt
svarta skuggor
jagar hem
i natten


var finns fasan
var finns faran
skulle månen
mana fram
maran över nejden

lugnet lagt sig
stilla stilla
inget hotar
månen vakar
över allt

månen är en vän
en druva
en skrovlig apelsin
ler mot världen
med sin nuna