Nattens trogna sällskap var tankar om döden skaföttes i min 90säng Han ler, jag ligger tyst. Även om livet i sig är unikt ser vi samma slut på alla öden Du vet jag älskar höra ditt munspel Du spelar vår lilla sång den om att alltid behöva slåss Det komiska denna gång att den nu har slutat handla om oss Vi tjuvrökte på balkongen för att fördriva vår stulna tid Precis som den där första gången då vi var dem ingen ville kännas vid Om man ser till saknaden i verkligheten är vi ifrån varandra fruktansvärt länge i evigheten