vattnet är grått som silver
matt och krusigt mitt på sjön och blankt och stilla vid stranden
de gamal pilträden som växer precis i vattenbrynet
kastar svarta vågiga spegelbilder på ytan
sothöns och änder står stilla som statyer på stenarna
diset mjukar upp alla kantiga linjer och sveper in både hus och novembernakna träd i en sorts matt förlåtande skimmer

det är ingen sol idag
men ljuset finns där ändå fast lite försiktigare och varsammare
avslöjar inte allt
låter oss ana mer än se
ganska skönt
när man inte själv känner sig som en strålande sol
och inte ser ut som en heller