Vad är det jag inte kan fånga
mellan tumme och pekfinger?

dessa osynliga rader, hånar mig
blänger tillbaka en hånfull blick
möter frände

ord, små monster som
kryper ut och in efter näring,
söker sin källa

jag undrar hur mången kaffetår,
herr Fröding slukade

själv slukar jag ett helt barlast

smuttar hellre svarta droppar,
än föder nya ord,

en brist av disciplin
eller kanske brist på
kärlek?

hur ska jag föda ord,
när jag inte planterar nya frön

en torrkärring utan inspiration

läser stora diktare, faller längre
ner i lättjans träsk

varför ska jag när de...

ändå, femton kaffesupar senare
krystar jag illvilligt fram

"om jag inte kan göra storslagna saker,
kan jag göra små saker på ett storslaget sätt"

det var inte ens mina egna ord....

kanske räds jag tomrummet,
de mellan raderna osynliga

eller så måste jag tukta monstret
i mig det som äter mig inifrån

hon som bär den mest livlösa skepnad
hennes ord sväller,

imorgon, kanske...

idag ekar orden tomma,
liv för mycket liv,
min tunga stum