Med en cigg i munnen,
sitter ensam på trappan på torget,
Göteborg vaknar långsamt upp .
Betyder någonting något mer ?
Eller är det bara jag som slutat bry mig ?
Osagda ord hänger kvar i morgonluften,
och sagda ord flyter bort .
Klockan slår,
duvorna lyfter,
och solen stiger på himlen .

Sträcker på benen,
ont i ryggen eller är jag hypokondriker ?
Inte vet jag .
Betyder någonting något mer ?
Människor med bättre liv
går förbi med huvudet högt,
vägrar se på mig .
Då kan de ju få smuts i ögonen .

Fiskmåsar, skator och andra flygfän
bråkar om en halv brödbit .
Och röken från ciggen ringlar sig uppåt,
staden sträcker på sig och tar på sig morgontofflorna .
Molnen seglar förbi mig
och jag kan flyga utan redbull .

Men betyder någonting något mer ?
Jag lutar huvudet i händerna,
sparkar hårt på en sten,
flyger iväg,
studsar mot gatustenarna .

Jag sitter ensam bland de identiska husen,
bland de identiska gatorna,
bland de identiska människorna .

För ingenting betyder något mer .