Timmarna kommer, timmarna går
Nu ska vintern flykta.

Långsamt nalkas förändringens år
till bidande knoppars lycka.

Isarna smälter av strålande sol;
mitt hjärta ska slutligen vakna.
Från livslängders strid i grön vitriol
står du och jag, äntligen, nakna.

Ty aldrig försvinner det evigas spår.
en ofruktsam vinter följs alltid av vår;
ett andetags cirkel har kommit till slut;
lärkornas sång; en bevingad tribut


Så slå mitt hjärta, slå
slå för det som är vårt.

Slå mitt hjärta, slå
stadigt, din tidlösa gång.

Slå för förening av mörker och ljus;
ett bröllop i kärlekens tempel.

Som klingande klockor är vågornas brus;
bränningar bryts mot en strand.

****

Knopparna brister och bladen de grönskar.
blommorna sträva mot solhjulets mitt.

Världen är min när ödet så önskar;
Jag ger dig mitt ord; mitt hjärta är ditt;

Mitt hjärta är ditt.