Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

.bakom skogens kulisser ljuder lockfåglarnas sånger dovt.

hon klär sig i vintervitheten

vaskar guld ur nattvakar,
finner leenden som någon lämnat
på botten av sig själv,
brottstycken av samtal
förda i rum med mjuka mattor
lagda för att dämpa de kalla
marmorgolvets klanger

ser sig själv över axeln
betraktar orden som flyter
upp mot ytan

och hon inser
att det ofångbara,
i det odefinierade
är skatten hon äger.









Fri vers av _Mian_
Läst 382 gånger och applåderad av 6 personer
Utvald text
Publicerad 2008-12-15 19:15



Bookmark and Share

    Loll
Denna gav inte bara en värdefull tankeställare, den var riktigt bra också!
2009-05-05

  sister mary
Åh så vacker vinterpoesi att värma sig av i väntan på ljuset!

Fastnar extra för

"finner leenden som någon lämnat
på botten av sig själv,"

En skön tanke att vi kan plocka upp leenden hos varandra i kylan :)
2009-01-21

  Fredrik P. VIP
härligt fångad
miljö och poetens
position...

/och hon inser

att det ofångbara,
i det odefinerade
är skatten hon äger./

tack, vännen!
2009-01-21

    ej medlem längre
helt underbart. hur det ofångade får vara det som är...
2008-12-20

  noname_realmind
Bara hur snyggt som helst...

"...betraktar orden som flyter till ytan..." och resten mot slutet där - aj djust löööve it!! :))

(ofångbar - kuligt nytt ord! ;)
2008-12-16

  Maria Zena Viklund
"och hon inser

att det ofångbara,
i det odefinerade
är skatten hon äger"

äkta värde, som du utmålar perfekt i denna vackra dikt!
2008-12-15
  > Nästa text
< Föregående

_Mian_
_Mian_