Tiden går som tåg på räls

   och där står man på tå

för och få se vad som händer

väntar på att se vem

   och hoppas hon kliver på

Man reser sig vid

    varje stopp höjer blicken

tittar på dem som ska med

om de nu ska samma väg

    jag väntar på den stora kicken

Men platsen jämte mig

    förblir uppfälld tomt och tyst

ingen sätter sig där

nära mig och tåget rusar

  sitter här och livet förblir okysst

Tåget dundrar fram timmar och år

   tiden går ifrån som den blir stulen

rusar fram långt mellan stoppen

och ingen kliver på

    och hela tiden dunkar hjulen