mäter stenarnas avstånd från en punkt
till en annan - fram till din närvaros mittpunkt

det ligger slöjor över sjöar
från varsin sida betraktade

någon ror
lägger årorna i vila
sträcker sig sakta framåt
lägger något vid aktern

det är inte du
ej heller jag
kanske är det vi

detta något glimmar till

ovissheten bäddar
in sig i sin kokong
och tankarna sluter sig åter
in i mjukheten.