Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hur längtan viker sig för natten

 

Hur from är inte din milda hand
mot hud den mjuka

hur hårt greppar den inte sen
i lust att värja rädslans nakna ansikte

 

och skalvet sen, som grenslar
håller kvar

 

det timida, förlorar sig i harens blick
borta blir ett nu

en varelse varken hungrig eller mättad

 

söker längtans stilla linjer

dröjer vid dröjer kvar

ännu en liten stund

 

 


Fri vers av Maria Zena Viklund
Läst 361 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2009-01-07 13:29



Bookmark and Share

  om en Siri
poet
2009-01-07

  arie
korr ska stå

" att vänja sig vid det mörka etc "

fingrarna slant och ordet blev helt obegripiligt
men nu så
2009-01-07

  arie
en stark dikt skälver av närvaro

"i lust att värja rädslans nakna ansikte"

jag läser om och om igen och för varje andetag
växer dikten i styrka

och hu den pendlar mellan
det hårda
det mjuka
det timida

"och skalvet sen, som grenslar
håller kvar"

det finns en dramaturgi som kanske inte syns så tydligt i första anblicken som analogt med att vänkja sig med det mörka
haren skygga blick
ger sig tillkänna så kraftfullt


det är det jag har misstänkt hela tiden

bara man låter sin blick dröja lite mer vid det synliga
ja då finner man en myriad av tillstånd, skeenden och frågor om liv och död som lever i den mörka skogen
de öppna fälten
och i staden om man så också vill

allt lever anpassad efter deras förutsättningar och betingelser
och det är just detta vi inte alltid ser för vi har ju så bråttom


till vad

nej stanna upp och låt din blick vila
då ser du
inte bara dig själv
utan glimtar av världen
såsom det också är

tack Maria för en stark dikt
2009-01-07
  > Nästa text
< Föregående

Maria Zena Viklund
Maria Zena Viklund