'

Förtrollande grön vinterdag
Nedgående solens sneda ljus
Frusna havets veckade behag
Lockade barnsliga lekars rus

Studsande stenars klingande ljud
Isens djupa resonans
Glättiga skutt mitt hjärta bjud
Fötterna mindes sin forna dans

Vintrande fåglars spröda rop
Urskiljdes genom stegens krasande
Skimrande trastars ätande hop
Närmandet verkade bortsjasande

Mörknande dunklets skyddande skrevor
Konstrasternas skärpta linjespel
Följde utefter isens revor
Pusselbitars delar blir en hel

© Gunilla N
    090110