Det är när din plats bland andrasopranerna lyser tom efter sommaren

men din närvaro ändå skälver i rummet

som vi förstår att allt på något sätt är ändligt

Den kloka blicken som tog in rummet

som ledsagade oss, sträng men rättvis

och vi vet att det är till dig

vår tolkning av Händels "Lascia ch'io pianga" fyller rummet,

till dig som tonerna av "Let it be" får dröja kvar inombords,

till dig som vi samlas

du som ser oss från din himmel

precis som vi var,

en enhet som stämde upp

tillsammans

©  Birgitta Wäppling, 25 augusti 2014