en tecknad glödlampa blinkar till
äntligen vet jag vad du vill
funderat länge, försökt att förstå
sen jag träffade dig har himlen vart grå
och jag vet nu, jag har löst din gåta
nått slutet av labyrinten och lärt mig hur orden ska låta

du står kvar i telefonlistan i mobilen
det är svårt att inte skicka ett argt sms eller något i den stilen
jag stiger ofta upp mitt i natten och tänker på vad du gör
något i din blick ger mig känslan av ett hemligt förhör
jag känner mina blodådror spännas inuti
drar i förändringar och utmanar framtiden vad jag kommer att bli

du kanske märker hur varje gång jag ser dig är jag väldigt upptagen
jag är rädd att visa att mitt liv har ett tomrum du skulle kunna fylla
och vägen till ditt hjärta nås inte av att jag vågar le och vinka
det vore kanske lättare att låta stormen blåsa och vågorna dränka
skicka ut båtarna så havet har något att sänka

jag har ju redan förstått vad du vill ha
du snubblar alltid in på en och samma väg
och utan tvivel kan du älska, det har jag fått se
du är så kär, så kär i dig själv att du får mig att le
så kär att jag blir svartsjuk
och mitt blod rinner runt lite saktare
pumpar inte lika hårt mot hjärtat längre.