genom att förändra sitt mönster
märkte han
hur han förlamade sin omgivning
genom att kasta näten
av oförutsägbara meningar
genom medmänniskornas sprattlande
tankeapparater
och sedan lugnt dra dem intill sig
skapade han sin egen stillhet
genom att urskiljninglöst smaka på dem
kände han det han inte förstod
det som fyllde ut de trånga spalterna
och stärkte
de stela tankebanornas fördämningar
han kände allt detta
och något brast inom honom
något knappt märkligt föll isär
ner i något djupare
väckte det han en livstid värjt sig ifrån