Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

För länge sedan

vaggade jag det i handens linjer

höll det mjuka mot kinden

svepte in det i ljusblått silkespapper 

mitt lilla djur av längtan efter det omöjliga

sände jag i ett frankerat brev

bortom horisonten

det kom nog bort i hanteringen


Fri vers av Carola Zettergren
Läst 220 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2009-01-29 16:33



Bookmark and Share

  Lia-Lej
Har du tappat din längtan?? eller har den bara växt på sig så att du inte riktigt känner igen den?? Vilken fantastiskt fin text Carola!!
2009-01-30

  RogerIvan
Vad fin den här är om längtan, som ett litet levande kramdjur, som sändes till horisonten med en önskan... Nej, snälla, säg inte att det har kommit bort...
2009-01-30

  durr
nej tror du?
2009-01-29

  Lena Krantz VIP
Mmmm...verkligen mjukt och en smula sällsamt detta!
2009-01-29

  Suzy med punkterna
Vemod och längtan. Bra skrivet!
2009-01-29

  noname_realmind
längtan efter det omöjliga...
svidande vackert...
2009-01-29

  Miss Mod
Det gjorde nog mitt också...
2009-01-29

  Larz Gustafsson VIP
Lustig, snillrik och samtidigt sorglig dikt.
Men framför allt snillrik.
2009-01-29
  > Nästa text
< Föregående

Carola Zettergren
Carola Zettergren