Eftersom jag nu av födsel och ohejdad vana har en kristen bakgrund har jag fått anledning att fundera över varför de kristna som fått ta del av min berättelse om mitt misshandelsäktenskap tiger? Alla utom mina vänner här på poeter.se där gensvaret har varit enormt.

Inte nog med att jag aldrig fick någon hjälp från de kristna när nöden var som störst. När de sedan fick veta - om de möjligen glömt eller ej fattat tillfullo hur jag hade haft det - så fick de ju en ny chans till att reagera, men jag fick absolut INGET SOM HELST GENSVAR. Man talade genom att tiga.

Närstående som barn, syskon och annan nära släkt har reagerat väldigt fint men i övrigt har det varit kalla handen.

Därför kommer jag att gå vidare ut till svensk allmänhet på ena eller andra sättet så fort tiden medger ty "om dessa tiga skola stenarna ropa" som Jesus sa i ett sammanhang. Luk. 19:40

Jag tänker inte låta mig nedslås eller tystna ty "hela landet ligger öppet" och jag är ej beroende av sovande s.k. kristna. Jag tror att tiden är inne att "domen ska begynna på Guds hus" 1 Petri 4:17

"Ty dom utan barmhärtighet skall övergå den, som icke har gjort barmhärtighet". Jak.2:13

"Medan laglösheten får överhand, skall kärleken kallna hos de flesta". Matt. 24:12

Jag har vandrat från lågkyrklighet till högkyrklighet, vidare genom den karismatiska rörelsen till frikyrkan och har verkligen en bred erfarenhet.

Jag finner inte En kyrka idag som äger mitt förtroende i detta land.
Däremot ser jag hur Överherden står utanför kyrkdörrarna och knackar på men ingen har tid att öppna upp för "verksamheten pågår"..."som på räls" som min äldste son brukar säga.

Jag ser en sorgsen Överherde vandra vidare "utanför lägret" Se. Hebr.13:13 och söka och leta efter de förlorade, de vilsekomna och "leta dem tillsammans" Hes. 34:11 så ska det bli "en hjord och en herde" Joh. 10:16

Han möter alla dem som längtar efter frälsning "ty var och en som åkallar Herrens Namn skall bli frälst" står det på minst tre ställen i bibeln bl.a. Apg.2:21

Jag har mött mer kärlek på denna sajt än jag någonsin mött i kyrkorna i mitt snart sjuttiåriga liv. Det är en god barometer på läget idag.

Genom allt har min gudsrelation bara blivit starkare och starkare.
Min hall är full av religiös litteratur på väg till secondhand. "Somliga har sin fromhet allenast i böcker"sa en gammal klassiker. Till dem vill jag inte räknas.

Jag är inte avfällig och har inte förlorat min tro på något vis. Jag har bara förlorat min tro på kyrkorna.

Jag tror att tiden härefter är kort och att Jesus Kristus snart kommer tillbaka för att upprätta sitt rike på jorden.

För mig är det viktigt att ha olja i både lampa och kärl och vara redo när anskriet ljuder att "Brudgummen kommer".

Mina närmaste vänner här på poeter.se tillhör ingen kyrka men de har vad de s.k. kristna har tappat. De har kärlek. Är det inte vad världen hungrar och längtar efter idag?

Jag har gjort bokslut med svensk kristenhet och ger mig ut i världsvimlet och letar efter dem som gått vilse och som ingen hjälpare har, dit kyrkorna ej bekvämar sig att gå.

Där finner jag mina nya vänner och jag har hittat hem.
Jag lämnade det sammanhang där jag ändå aldrig passade in och går hellre på en pub i glada vänners lag än jag besöker kyrkorna igen.