med ett så sprött och försiktigt leende,
så att det nästan känns söndrigt ler du.
med dina ögon så trötta och dimmiga,
ser du försiktigt i backspegeln åter och om.

leendet falnar, och blir en blek böjelse,
lika bistert som höstens fuktiga vindar.
du längtar i tankarna, du drömmer och
du har en gång trott att du skall få.

få dansa på fagra blomsterängar på sommaren,
iklädd livets skrud, med en krona för brud.
lika verkliga som dina grönskande drömmar,
kommer nu sanningarna krypande likt ålar.

med ett däckskriks sekund tar du stopp,
och kliver bestämt ut ur dina sanningar.
med ett sockersött och bestämt leende,
kliver du in på jobbet...

en ny dag...