vi var för unga den våren,
när vi träffades för evigt.
när avenyerna låg framför oss,
och världarna ägdes av oss.

men jag är så ensam nu,
så ensam helt för mig själv.

i varje skugga ser jag dig,
varje samtal är från dig.
du är i allas ryggar ovända,
som ryggar mig tillbaks.

men när jag svarar,
är du inte där.
när ryggarna vänds,
så finns du inte mer.

Jag gråter när jag inser,
den bitterljuva sanningen.
sanningen att vi sprang,
så snabbt åt olika håll.