Det är ju inte riktigt så att man går ut och skaffar ett liv när det känns tråkigt eller att man ringer på hos grannkvinnan för att man är sugen på fitta, det var definitivt inte så för honom iallafall. Men samtidigt så visste han inte, han kunde inte i sin ensamhet, nedsjunken i skinnsoffan sedan två dygn, utesluta att det var just så för andra. Kanske var det så folk gjorde? Eller hade folk ett liv redan? Han hade blivit stående framför badrumsspegeln vid några tillfällen dessa dagar och faktiskt blivit fysiskt illamående av synen som mött honom. Gammal var han inte direkt, men inte ung heller.

Han var nöjd med gardinerna från Jysk. De täckte gott och väl de stora fönstren men gav ändå rummet ett lummigt ljus, och de var ännu fräscha. Annat var det med långkalsongerna med märket Börje Salming som han haft på sig i flera månader nu. Den mysiga bäddningen på madrassen som låg på golvet hade även den övergått till att se solkig ut. Succesivt. Han kom ihåg när han hittade ett tält uppslaget i skogen när han var yngre, och han och hans kompis hade tittat in där. Just den där bilden av att det förmodligen, från början, gått bra och varit rentav lite mysigt därinne med de två sovsäckarna hade fastnat inom honom.

Det bar emot att gå ut, men han var tvungen. Ute i luften kände han att han var full av energi och han skulle antagligen klarat av att gå en mil eller två. Han kände sig stark och gick med rak hållning ungefär två kvarter som det var till områdets livsmedelsbutik. Han kände att han borde ha skitit innan han lämnade lägenheten.
Hamid hade öppnat butiken för femton år sedan, hade öppet 8-22 varje dag, hade ingen vikarie eller några anställda och hade inte varit sjuk en enda dag.
"Det känns pålitligt med dig, Hamid" sade han medan han smusslade ned två sexpack folköl i sin medhavda ryggsäck. Han och Hamid hade den tysta överenskommelsen, att han fick placera ölen i väskan innan han kom fram till kassan.
"Jag har inte tid att vara sjuk", sade Hamid. "Folk har för mycket tid, det är det som är problemet"

Det hade varit som en vitamininjektion att få tala med Hamid, även om det bara rörde sig om några fraser.