Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

efter fyra månader står jag framför din grav.



1991-2008.





jag viskade förlåt
och sedan ramlade
mina tårar ner
i 110.

ensam,frusen, förjävlig
men bara omringad
av en känsla du gett
mig.

du känns inte längre
bort än någon meter
men du andas inte
inte nu längre..

jag sa
"du gav mig
något
när jag behövde
nån
du såg mig
du byggde
nog hela
mitt liv"
jag tittade
på dina foton
och på dig
jag log

kanske var det
ett farväl jag sökte
jag tittade mot
himlen
och jag sa
att jag hoppades
på att himlen
var allt du
förväntat dig

jag
har förträngt
jobbat
och gömt
för att aldrig
behöva
veta
att du inte finns

tårarna ramlade
ner
fortare än hundra tio
jag gick ifrån din grav
stannade en bit bort
och sa, vi ses tobbe

sedan gick jag vidare
och vände mig om
en gång till och tänkte
det kan inte vara du




Fri vers av leika
Läst 569 gånger och applåderad av 19 personer
Publicerad 2009-02-19 15:24



Bookmark and Share


  Halv
Det gör så jävla ont i mig att läsa det här.
Du
skriver

bra.
Och ändå är det bara tankar. Tankar som känns och som lämnar avtryck.
Vill skriva nåt mer men vet inte vad.
2011-01-12

  Jeny
Vet precis hur du känner. Eller jag vet precis hur jag känner och jag tror att du känner likadant, fast om en annan person. Ryser.
2010-07-28

  Jasmine_S
Berörande, sorglig och så vacker.
Sitter här och gråter nu.
Riktigt bra!
2010-06-30

  AmandaSvalberg
Du ger mig gåshud.
2010-04-11

  Paulus Johannes Allaverdi
superb
2010-04-01

  edion
Den känsla du får fram i texten är farligt sårande. Att ens föreställa sig att stå där går inte. Som vanligt mycket bra skrivet och som nästan jämt en tår som föll när man nådde slutet
2010-03-30

    sårosa
hade jag läst denna ensam hade jag gråtit

fin
2009-02-21

  samri
fin
2009-02-19
  > Nästa text
< Föregående

leika
leika