Ute i kylan

sotiga molnskuggor
drar fram 
bakom ögats fjärran 
ramlar horisonten 
ned i avgrunden 
 tyst faller det
 ensamma hjärtat
 vågar inte
 ekot av
tomheten i
 sina egna slag

Fri vers av Carola Zettergren
Läst 219 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2009-02-24 00:38

Skriv ut
Spara som PDF

Lena Krantz Vilken härligt dikt även om man läser in svårmod här! 2009-02-24

Berit Robin Lagerholm Många stämningar sprids på få rader. 2009-02-24

noname_realmind Vackert sorglig om ödsligheteskänslor... 2009-02-24

Gunnel André En höjdare, du! 2009-02-24

stella Du förmedlar köldkänslan fenomenalt! 2009-02-24

Suzy med punkterna Sorgen lyser i en stark text 2009-02-24

Måna N. Berger Molnskuggor drar.. som sorgesamma tankar i natten. Jag önskar att du känner en varm kram härifrån mig! 2009-02-24

Sladjana Zubcevic "tyst faller det ensamma hjärtat vågar inte ekot av tomheten i sina egna slag" Underbart skrivet min vän. 2009-02-24

Ling Åh, vad jag gillade den här! Vacker och vemodigt. 2009-02-24