|
|
en känsla av att sakna någon som man inte känner, men har starka känslor till..
polaroid fotografi
Du, varm som ett nytaget foto från en polaroid
lagt mot mitt bröst för att värma en stund
Jag, känner en längtan inom mig
som en längtan efter smultron på våren
Jag, känner inte dig, men du bränner mig ömt
du väcker det som slumrat i dröm
Jag, för mycket för det mesta och flesta
men bara osynlig för dig
Du, jag tror jag väntar ett tag
ser vart mitt hjärta far hän
väntar lite till
lite till
till
jag vill...
Fri vers
av
Fredric
Läst 791 gånger
och
applåderad av 1 personer
Publicerad 2005-09-06 08:24
|
|
|
Seasons
Kärleken lever sitt eget liv ibland...man förstår inte hur det går ihop att känna så starkt för någon...någon som bara egentligen är "någon"
Otroligt fin dikt, denna behållar jag länge...
2009-06-20
|
|
|
|
njila
Något av det sköraste jag läst på sajten. En oerhört spännande text full av bilder, och då kan jag inte låta bli att komma med kritik.
Öppningen är mycket stark. Ordet "lagt" ger ett intryck av att jaget inte själv lagt duet mot bröstet utan att det antingen hamnat där, eller lagts dit av någon annan. Någon som tycker att jaget behöver värmas, utan att fråga om tillåtelse. Redan här får jag en bild av jaget som någon med hård yta.
De två följande raderna upplever jag som överflödiga. (Fast jag är en sådan som inte tycker om diffusa ord som "känner" och "längtar"). "Smultron på våren" tar bort mycket av det intryck jag fått av jaget i första delen, i onödan tycker jag med tanke på vad som följer. Jag skulle vilja säga att dessa två rader skyndar framåt lite för fort, avslöjar slutet!
"du bränner mig ömt" förstärker bilden jag fått från de två första raderna, och säger nog det, som de två tidigare säger lite för tydligt, på ett mer subtilt sätt, att det finns något innanför skalet.
Den följande raden "Jag, för mycket för det mesta och flesta, (Tycker mycket om denna mening!) berättar om att det innanför skalet finns en självinsikt, som är så ömtålig att jaget gör sig "osynlig för dig", alltså den enda som hotar skalet. Men raderna kan tolkas på flera sätt. Som att duet inte ser det som är för mycket för det mesta och flesta. Kärleken är blind (!)
Det följande, "Du, jag tror jag väntar... tolkar jag som att jaget börjar förbereda sig för att öppna på skalet och släppa in duet på djupet, med tiden (jag skulle stryka ordet "hän" då det känns lite föråldrat i förhållande till vilket intryck det övriga ger.
Efter de starka bilderna i början, som polaroiden, är slutet enkelt och rättframt. Det balanserar och leder tanken vidare. Det kommer in luft i dikten, i jaget och i mig som läsare.
Behöver jag säga mer? : )
Jo, en tanke slog mig nu när jag läste igenom allt igen. Att om du vill ha längtan efter smulton på våren kvar, pröva att lägga det sist, istället för "jag vill". (Du får bearbeta lite.)
Några tankar bara!
2005-09-07
|
|
|
|
Smultris
Urfint skrivet...
Tycker om dina ord här...
2005-09-06
|
|
|
|
anniks
"Du, varm som ett nytaget foto från en polariod
lagt mot mitt bröst för att värma en stund
Jag, känner en längtan inom mig
som en längtan efter smultron på våren".. Mycket, mycket vackert! :)
2005-09-06
|
|
|
Nästa text
Föregående
Fredric
|
