jag är som din mammas porslinsdocka
den du krossade skallen på
för att den var sötare än du
den du eldade upp håret på
för att lystern och de tjocka syntetlockarna
överglänste din egen råttfärgade kalluffs


jag är som madonnastatyn
som du beströr med hårda ord
för att få se tårar av blod rinna nedför kinderna
samtidigt som du antastar
sprickorna i den vita stenen
och klämmer på de hårda brösten