Bonsoir mon Preur
Ånyo fattar jag pennan för att nedteckna min tankar till Er.
Det är en något trött och förvirrad kvinna som skriver men Ni är väl van vid alla mina sinnesyttringar vid det här laget kan jag tänka.
Har äntligen blivit klar med den där lilla ”överraskningen”, men känner mig ytterligt osäker på om den lyckas förmedla det jag verkligen vill ha sagt.
Nåväl, ni får väl bedöma den så rättvist som Ni kan.
Förhoppningsvis tilltalar den Er och kanske att Ni till och med vågar ha den framme – vilket är min stora önskan.
Tja, det är ju sannerligen en överraskning! Så löjligt egentligen, Ni vet ju om den.
Jag hade aldrig nämnt den för Er om inte min törstande nyfikenhet gällande Era åsikter tagit över. Det hade varit så intressant att få veta vad ni föredrar om slika ting – tja Ni vet ju vad jag menar…
Kanske det hela var ännu ett trevande tillvägagångssätt av mig att försöka mig på det omöjliga - att kartlägga Er.

Som Ni vet är jag en mycket envis och påstridig dam mon Preur, förmodligen till nackdel för mitt eget bästa. Ni kanske verkligen borde ta mig i upptuktelse en gång för alla…
Jag undrar precis som Ni mon Maitre, när jag ska inse att just Ni min Herre, kommer jag aldrig någonsin kunna fatta eller omfatta. Det är som förgjort, men jag kan bara inte sluta med denna något enformiga vurm för Er gestalt och udda yttring av det manliga släktet.
Nu ser jag att Ni grinar marigt och ler så där lagom skälmiskt, samtidigt som Ni tycker att jag är urbota befängd och kollrig, men det kan inte hjälpas; denna ”fallandesjuka” har tydligen blivit kronisk.
Jag skulle verkligen önska att det fanns någon form av terapi som kunde ta mig ur denna nästintill erotiska neuros. Ni får ge mig en elchock Monsieur – fast det kanske är det Ni har gjort…

Tänker mycket på alla underligheter där Ni varit inblandad Mon Preur – dessa rent magiska tillfälligheter.
Tror Ni på slumpen monsieur? Det har jag säkert frågat Er förut men om Ni responderat kan jag inte minnas. Det där märkliga samtalet den där natten förbryllar mig ännu. Varför sa Ni ingenting? Ville Ni kanske bara göra mig uppmärksam på att Ni finns där på distans och tänker på mig, även om orden mellan oss bör förbli osagda. Men Ni är förmodligen lika förbryllad över mitt beteende som jag över Ert, för vi vet ju egentligen inte alls var vi har varandra - även om jag gärna vill tro det.
Hade saker och ting varit annorlunda och Ni en mer anonym herre så hade vi åtminstone kunnat umgås offentligt och ha en mer öppen relation.
Nu kan man bara acceptera sakens natur och njuta av de små smulorna som trots allt råkar falla från lyckokakan.

Just denna kväll har jag drabbats av den där suktande längtan efter Er igen.
Denna trängtan tycks oftast komma över mig när helgerna stundar efter en intensiv arbetsvecka. Kanske blir Ni Monsieur en slags källa till vila och retreat när min själ behöver komma till ro. Försöker koppla av med en bok om Er monsieur! Tja, kanske inte direkt om Er, men jag finner den tanken tilltalande och låtsas därför att den handlar om Er. Boken heter Le peinteur – kanske har Ni läst den?
Jag undrar vad Ni finner intressant och berörande då det gäller litteratur Monsieur? Säkert en undran som jag aldrig lär få besvarad. Men jag har mina aningar och kan ju alltid fantisera därom.
Jag har ju fått ett visst hum om Er musiksmak och där tror jag oss vara rätt samspelta. Jag vet också vilken typ av facklitteratur Ni har i Er ägo beträffande konsten och särskilt en konstnär verkar ha uppväckt Ert intresse.
Med tanke på en dröm jag hade om nämnda konstnär innan jag visste om Ert intresse, så finner jag sammanträffandet mycket märkligt.
Det är väl bara att inse att med Er vid min sida – visserligen på distans, så inträffar saker omkring mig som omöjligt låter sig förklaras. Men man ska ju inte förstå allt…

Jag räknar dagarna nu Monsieur men jag är på intet sätt desperat.
Det är mer som om jag går i väntan inför en andäktig uppenbarelse.
En förväntansfull glädje inför ett besök i det heliga templet – Ert hus.
Jag lovar att beträda det varsamt och med stor vördnad – jag kommer aldrig att vanhelga Er mon Preur.

Kärleksfullt
Er ”Sankta” Clara