Det är helt sjukt egentligen,
att jag rodnar när jag ser dig cykla förbi,
att jag sträcker på mig och fixar ihop ansiktet
Det är så jävla sjukt och fel egentligen,
så jävla sjuk och fel jag är.
Du bara har något som fascinerar,
även om det inte är till för att fascinera mig.
Jag letar efter dig
fast jag vet att du bara tänker på mig flyktigt,
som när man tänker på vad det är till lunch
eller vilken tröja man ska ha på sig,
om ens det.
Så varför drar jag in magen och puffar upp håret?
För jag vet att du inte bryr dig,
jag borde inte bry mig, jag borde fan inte bry mig.
men jag kan inte låta bli.