en zalfax och två carlsberg, tack
en säng
ett utblåst ljus
en doft av stearin
runt motvilligt kvävda skrik i motjuck
av dåligt samvete
i smutsiga lakan
bakom en sugande blick
en svår inställning
runt midnatt
hittar chaufförerna inte längre
hem till barnen vid skärmen
som insvepta i blått ljus
söker efter fiktiva platser
intill de självlysande mössen
väntar skeletten på att plocka ihop sig själva
med autodidakta program
närmar sig antagonisterna
med målsökande kulor utan namn
graverade innanför en sluten värld
vidgar de utrymmet
åt en hastigt krympande komfortzon
strilande ur ljuset från miljoner pixlar
genom kalejdoskopen
gömmer sig tusentals brustna människor
bakom melodifestivalen
men när dagarna är räknade
ber männen på förhand om ursäkt
för sättet de internationella kvinnorna försvinner
ner i tallriksmodellerna
och när solen pånytt stiger
åt sidan
är månen väldigt snart åter halvfull