Väljer min själ
att finnas lite som

en bortglömd dyig vattenpuss i myrens början

Seglivad, mörk och dyster
tveklöst slagen i sank.

Rent av kanske reser den sig
och låter regnet tvätta smutsig byk

sätter mossan på sina fötter och
fortsätter fram mot gläntor.