Känn min tunga fladdra,
över din nakna rygg
likt sköra fjärilsvingar

den dagen du bröt mitt sigill,
och solen gav sitt löfte
då viskade träden sitt namn

livet utbjöd sin nektar
åt alla och envar

som  kastade sorgen överbord

för ingenting växer där
glädjen saknas

ingen flod söker sitt hav
som inte vet sin källa

frihet är att veta sitt namn
krig för dem som glömt detsamma

men i dag nalkas du mig med
kyssar söta som spunnet socker
och berättar mig sagor om kär-lekar

vem vill då kriga, om än bortglömt namn
när du viskar, vår längtan efter varann

då glömmer jag sorgen, den bitterljuva
och faller in i din famn
jag lånar din röst, den sammetslena
och ber till Gudarna,

skänk mig din himmel, din jord
och det språk som aldrig var mitt
så ska jag vattna vår kärleksört,
den vi sådde varje morgon,
med tårarnas sorgeflod

ut ur spricker nyfödda fjärilsbarn
tacksamma över livet
det språk jag inte ägde
blev nu mitt vackraste mitt