våren biter kinden
av frisk kyla
på flytt på väg
långsamt ut

jag ser tvekan
rädsla att släppa
tag om vinter
låta nytt liv spira

försiktiga trevanden
röjer du dig i bris
av höjd temperatur
som rosar kinders ben

dina rötter söker
djupare i mullen
för att låta livet
växa sig starkare

på frusen backe
står du nyfödd
ur vinters mull