En tamburin slänger några långsamma slag framför lägerelden
vinden vänder, flammorna på driv, tar vid, får liv, varm och aktiv men inte jag

jag är is hård och kall och om du slickar på mig fastnar din tunga ...
jag sticker dig i ögonen: du får stanna men blunda

han är stor och varm och blottar skuggor men tungor blir stungna och unga hjärtan till hundra blir vunna av förundran efter en stund med han ...

mmmm att få vaket sova i denna förvrängda såpbubbla ...
jag hatar han men han gör mig varm, ger mig ett leende, jag gungar.
jag hatar han för han
jag hatar han för han är jag men vi är två

två som aldrig kan bli, två med ett kliv åt varsitt håll
två i natten
två.
två för då slipper jag de ensamma skratten