visst var det liv som du kände
på kullerstensgatans oregelbundenhet
sakta trängande fram ur dig
likt ton av Amarone della Valpolicella

nyanserad & andandes violins strängar
smekande stråklängder av ögonblick
när morgonen rodnade smeker
din avdunstande glöd

blottad och urtrampad ligger du där
avskalad, söndrig & vingklippt
när strimmor av glädje slår genom
molnens illustrationer som klippts ur

detta ark av liv...